Kungörelse (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordn Art. 1

Med elektrisk svagströmsledning förstås ledning för telekommunikation (telefon, telegraf eller radio) eller för signalering, manövrering, mätning eller annat liknande ändamål, i vilken den elektriska strömmen inte har sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person, husdjur eller egendom.

Med elektrisk starkströmsledning förstås ledning, i vilken den elektriska strömmen har sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person, husdjur eller egendom. Spänning som nominellt uppgår till högst 1 000 volt växelspänning mellan fasledare eller högst 1 500 volt likspänning mellan poler benämns lågspänning. Är den nominella spänningen högre än vad som nu sagts, benämns den högspänning.

Det ankommer på Elsäkerhetsverket att med tillämpning av föreskrifterna i första och andra styckena avgöra om elektrisk ledning är att hänföra till svagströms- eller starkströmsledning. Förordning (1994:301).