Förordning (1983:857) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sver Art. 3

Ärende, som enligt punkt b i det till avtalet fogade protokollet skall avgöras genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, skall på svensk sida handläggas av riksskatteverket. Är sådant ärende av särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör avgöras av finansministern, skall dock riksskatteverket med eget yttrande överlämna ärendet till finansdepartementet.

Mot riksskatteverkets beslut enligt denna förordning får talan ej föras.

Övergångsbestämmelser

1983:857

1. Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag då förordningen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

2. Genom förordningen upphävs

a) kungörelsen (1958:312) om tillämpning av ett mellan Sverige och Italien den 20 december 1956 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,

b) kungörelsen (1968:526) om tillämpning av tilläggsavtal den 7 december 1965 till avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, m. m.,

c) kungörelsen (1974:25) om kupongskatt för person som är bosatt i Italien, m. m.

3. De upphävda kungörelserna tillämpas dock fortfarande på inkomst som förvärvas före den 1 januari 1984 och på förmögenhet som taxeras före år 1985.

Bilaga 1

Anvisningar till bestämmelserna i avtalet

till art. 1 och 4

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Italien.

Huruvida en fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i denna stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k. dubbel bosättning, dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt italienska beskattningsregler anses bosatt i Italien. Vid tillämpningen av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda avtalsbestämmelser.

Om en fysisk person, som enligt bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) anses bosatt i Sverige, enligt bestämmelserna i artikel 4 punkt 1 anses bosatt i Italien, skall frågan om hans hemvist, oavsett bestämmelserna i artikel 4 punkt 2, avgöras genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna (se punkt b i protokollet).

Person, som avses i 69 § kommunalsskattelagen, 17 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt och som tillhör svensk beskickning eller lönat svenskt konsulat i Italien skall vid tillämpningen av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Sverige.

Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalsskattelagen, 18 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt och 18 § lagen om statlig förmögenhets skatt och som tillhör italiensk beskickning eller lönat italienskt konsulat i Sverige, skall vid tillämpningen av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Italien.

till art. 2

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2. Angående annan beskattning se dock art. 25 punkt 5 och punkt a i protokollet.

till art. 6

Enligt svensk lagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet i vissa fall som inkomst av rörelse /jft bl.a. 27 § kommunalskatte lagen (1928:370)/. Inkomst som omfattas av art. 6 beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralfyndighet, källa eller annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 12.

till art. 7

Inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe, beskattas i regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket "fast driftställe" anges i art. 5.

Om en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver rörelse från fast driftställe i Italien, får den till driftstället hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men italiensk skatt på inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 24 punkt 2. I fråga om avräkning i vissa fall av högre italiensk skatt än som faktiskt erlagts (art. 24 punkt 7) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 24.

Inkomst av rörelse, som en fysisk eller juridisk person med hemvist i Italien bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt art. 7 punkterna 2-6. Till grund för inkomstbeskattningen bör läggas i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så, att inkomstberäkningen sker i enlighet med den i punkterna 2 och 3 angivna principen. Med uttrycket "kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning" i punkt 3 avses enligt punkt c i protokollet sådana kostnader som är hänförliga till det fasta driftställets verksamhet. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna omkostnader som skäligen kan antas belöpa på det fasta driftstället.

Om beskattning av inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik finns särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8

Inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik beskattas enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning.

till art. 9

Art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen mellan företag med intressegemenskap. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske enligt 43 § kommunalskattelagen (1928:370).

Om sådan omräkning sker mellan företag i Sverige och Italien, skall länsstyrelsen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för vad som förekommit.

till art. 10

1. Vad som förstås med uttrycket "utdelning" anges i art. 10 punkt 3.

2. När en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär utdelning från bolag med hemvist i Italien och utdelningen inte är hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som har rätt till utdelningen har i Italien, iakttas bestämmelserna i andra och trejde styckena.

Om utdelningen uppbärs av aktiebolag eller ekonomisk förening, är utdelningen undantagen från taxering i Sverige i den mån art. 24 punkt 3 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från skattskyldighet för utdelning som avses i art. 24 punkt 3 finns i